I say fuck you

publicerat i Tankar;
Jag skiter i det här "29 dagar". Orkar inte det. Mitt liv är rätt kaos just nu. Drama i skolan, drama utanför och totalt kaos i mitt huvud. Tänka sig att det kan vara hur jävla bra som helst tills en enda liten skitsak gör att hela ens liv blir till kaos... Fast det är ju inte mitt fel. Om personen vill älta något som är flera år gammalt så visst, men blanda fan inte in mig i skiten. Jag vill inte vara med i ett jävla rävspel, jag "spelar" med öppna kort och om folk inte kan acceptera mig för den jag är så kan de dra åt helvete! Vill inte ha falska personer i mitt liv. Jag vinner i slutändan när jag står med mina äkta vänner som alltid finns där och inte går bakom ryggen på en. Jag är inget andrahandsval och tänker inte bli behandlad därefter! 

Ingen kan styra över mig och mitt liv. Du har fått ditt liv för att kunna bestämma över det själv, inte för att en person ska göra det åt dig. "My life, my rules" som man brukar säga. Det är inte mitt fel att jag har ett bättre liv och gör bättre beslut! Kommer aldrig någonsin bli vän med den här personen igen. Klarar mig så jävla mycket bättre utan hen! 

Det finns en person jag saknar extra mycket idag. Min morfar, som jag faktiskt har känt hela mitt liv och haft en relation till. Firade min kusin som fyller 10 år idag. Det kändes så jävla tomt utan morfar där... Tårarna vill rinna, men hjärnan tillåter det inte. Jag vet att han ser mig där uppe, men jag vill kunna sitta bredvid honom, ge honom en kram och säga att jag älskar honom

Kommentera inlägget här :